För ett år sedan idag började jag arbeta med 11-åriga E – en glad och sprallig tjej som bara vill vara som alla andra. Men OJ vilken förändring hon har gjort. Jag ser en gladare och starkare tjej och med en nyvunnen självkänsla.
Denna tjej har under det här året har lärt sig oerhört mycket om kosten – och har stenkoll på kolhydrater, protein och fett.
E har haft problem att klara av vissa moment på gymnastiken – nu gör hon otroligt snygga kullerbyttor där hon kommer upp på fötterna. Hennes hjulningar är dessutom perfekta. Nästa steg är att lära sig gå på händer.
Vi har testat lite olika system för träningen. Det stora utmaningen är att behålla glädjen – att ha roligt utan att tumma alltför mycket på effektiviteten. På senare tid har vi byggt disciplin – med obligatoriska övningar, som vi gör varje pass. Hopprep, Chins med hjälpband, Jägarvila, gymnastik, sprint på tid och magövningar. För något som triggar tävlingsmänniskan i oss alla är att slå rekord.
E har tappat 9 kilon och 18 cm över midjan, under de här 12 månader vi har kört. Men den största förändringen är definitivt mentalt. Hon har blivit piggare, starkare och kan göra saker hon aldrig kunna göra. Det är otroligt kul att se denna utveckling! Jag beräknar att hon kommer vara normalviktig utifrån ISO-Bmi (BMI på barn) under våren 2026. Så grymt!
Det här är inte lätt ens för oss vuxna. Att klara det som barn, skulle jag säga är någonting UNIKT! ❤️
Jag måste oxå berömma mamma Johanna, som verkligen gjort allt för att lära sig själv mer om kost. Som haft ett öppet sinne – kommit på nya grejer, gjort om recept och trixat. Som kommit med idéer och hittat lösningar på problem. Snyggt jobbat! Utan dig hade det här aldrig gått.
Ni är båda BÄST BÄST BÄST!!
