Jag tänkte skriva lite om min kost men insåg sedan att jag måste börja med träningen. Men jag tar lite kort om mängden träning och mat. Jag tränar 60-90 minuter styrka per dag fem dagar i veckan och 90 min jiujitsu 2-3ggr i veckan. Kalorimässigt ligger jag på 2700-3000 kilokalorier per dag.
Jag kör fortfarande på med min rehab och det går väl framåt antar jag, även om det är segt. Jag ser ljuset i tunneln. Jag tränar givetvis hela kroppen men mer om det senare. Fokus är och har varit på benträningen.
Då benen är vår största muskelgrupp så förbränner den träningen mer än något annat. Tänk dig att träna ben en timme om dagen i fyra månader. Där har ni anledningen till att jag droppat i vikt till 54kg, min lägsta vikt på fyra år. Jag äter bra mat men ganska mycket. Och ofta. Och ändå är jag konstant hungrig.
Det är ett tacksamt problem absolut men förstå att det ligger ett tufft träningsprogram bakom. Det är INTE speciellt roligt med rehab men det måste göras. Det MENTALA är allt i ett sådant här läge. En del av det är att lära sig älska framstegen snarare än övningarna i sig.
Det här var precis vad jag behövde, en spark i arslet att sköta min ben och balansträning. Benen har varit en svaghet länge, speciellt mina hamstrings med ärrvävnad efter gamla skador. Satan vad jag stärkt upp dem bra nu och min balans är otroligt mycket bättre.
Här kommer ett litet klipp på de övningar jag kör just nu.
Är det någonting som kan motivera mig och ge mig disciplin så är det en skada. För att jag vet att jag MÅSTE. Det finns inga genvägar. Jag kommer dessutom lära mig så mycket på vägen. Jag vet att jag alltid kommer ut starkare. Både fysiskt och mentalt.
Det är meningen att vi ska ställas inför utmaningar. Att få en utmaning betyder att man tvingas tänka på ett annat sätt, man tvingas agera och utvecklas i situationer man annars ignorerat. När man väl har ett öppet sinne så hittar man oftast fler svar än man har frågor. Man hittar lösningar på problem som ännu inte uppkommit.
Även om en skada är lokal så påverkar den hela kroppens muskler, leder och funktion. Det betyder att ett problem kan skapa ett annat. Samtidigt som man arbetar utifrån en specifik skada så måste man arbeta förebyggande med potentiella följdproblem.
Våra hjärnor är programmerade för överlevnad, inte för att må bra. De är programmerade för att leta fel, inte för att ge oss självförtroende. Vi måste förstå det och träna oss själva varenda dag för att inte bli offer för vår egna självömkan. Att acceptera en situation är att ta den lätta vägen ut.
Kontentan. Sluta att acceptera allt som det är! Det är väldigt sällan som vi inte kan påverka vår egna situation.