Vi har kommit till tredje delen i serien om Känsloätande. Idag tänkte jag ta upp vad jag har för relation till och hur jag hanterar känslor kring mat.
I förra avsnittet skrev jag om standard – att vi agerar utifrån hur vi definerar oss själva. Känsloätande handlar om att tappa kontrollen över våra känslor. Vissa av oss har den där inbyggda självkontrollen ( standarden) som begränsar oss från att ”balla ur” och äta allt vi blir sugna på. Andra saknar den helt.
För egen del finns det fyra saker som påverkar hur jag äter och som då även begränsar mitt känsloätande.
1) Nummer ett är mitt ARBETE, som Personlig Tränare och kostrådgivare. Att vara överviktig skulle gå emot mina principer. När man arbetar med människor på ett sådant sätt, så är man ett föredöme. Det skulle helt enkelt inte kännas rätt att tillåta mig själv att bli överviktig.
2) Nummer två är PRESTATION och ÅTERHÄMTNING. Jag vet och känner att det jag äter påverkar min prestation. Vitt mjöl och socker gör mig trött och ofokuserad, min mage hamnar i obalans och jag mår inte bra. Det jag äter innan träningen är därför de viktigaste måltiderna, för att hålla skärpan och orka träna, oavsett träningsform. Det jag sedan äter efter träningen, är viktigt på ett annat sätt – för återhämtningen. Om man ska orka träna/prestera varje dag så måste man förse kroppen med rätt saker.
3) Nummer tre är TÄVLING och VIKT. Ibland måste jag gå ner i vikt för att komma i en viss viktklass och sedan kanske hålla den vikten under en period. (Jag skriver måste för att ”måsten” får oss att agera och utan ett måste hade jag aldrig valt att gå ner i vikt.)
4) Nummer fyra är mitt KONTROLLBEHOV.
Jag brukar säga att jag äter ”under kontrollerade former”. Det betyder att jag har en viss balans i min kost, jag överäter inte och äter inte för mycket skräpmat eller socker. Att jag lagar min egna mat och har kontroll på det jag stoppar i mig.
Dessa faktorer är det som begränsar mig i mitt känsloätande. För det handlar trots allt om att ”ge efter” för ett begär. Det är hjärnan som styr.
När vi agerar utifrån våra känslor så låter vi ”lusten” ta över; ”jag känner för” en glass, brownie, kanelbulle eller vad det nu kan vara.
Här måste vi se till skillnaden på vem vi är, vad vi har för mål och hur våra kroppar reagerar på detta. Du som tränar mycket och äter hälsosamt påverkas inte nämnvärt av lite socker. I detta fall, tar inte detta oss längre bort från vårt mål.
Du som måste gå ner i vikt, av en eller annan anledning, måste hålla dig ifrån sånt i den mån du kan – för det kommer ta dig ett eller två steg tillbaka, och vägen blir längre till målet.
Observera att jag skriver ”måste” och inte borde. Borden är sånt som man VILL agera på – måsten är sånt man faktiskt agerar på.
Mitt ”favorit gott” är Toscamaziner och mandelbullar. Det gömmer sig ett litet ”Kak-monster” härinne. Så nu vet ni hur ni kan göra mig extra glad, haha!
Jag pendlar mellan 56-60 kilon över året men med en bra kost och mycket träning ligger jag oftast på 57 kilon. Jag har perioder där jag har en strikt kosthållning ( vilket även tvingar mig att jobba med en disciplin jag annars inte skulle göra) och andra perioder, där jag har en mycket mer avslappnad relation till mat.
Just nu har jag inga andra riktlinjer, förutom:
1) att inte blir överviktig/ väga över 60kg
2) att inte låta kosten ha en negativ påverkan på prestationen.
Det betyder att jag ger efter och äter det jag vill ha. Bara för att jag vill och kan. Men det är helt okej, så länge jag har riktlinjer, någonting att förhålla mig till. Så länge det inte påverkar mig eller mitt mål just nu (se ovan).
Nu är det också så, att förbud skapar ”cravings” – vi vill ha det vi inte kan få.
Av den anledningen är känslorna kring mat och vårt känsloätande mycket tuffare och mer påtagligt, när vi går på ett kostschema med kaloriunderskott.
Kom ihåg – känsloätande är ett hjärnspöke som försöker ta kontrollen över dig. Det handlar om hur DU VÄLJER ATT AGERA gentemot spöket och i slutänden vem du väljer att VARA.
